Resedagboken

Men till sist så åkte vi iväg till Arlanda i 4 bilar. Lastade av allt och körde hem våra bilar. Hemma så stod vår snälla granne och väntade med sin bil. Fyra chaufförer kunde då ta sig tebax till Arlanda där vi smidigt checkade in.

Vi kom iväg ca. 1 timme sent. Ca 6 timmar senare landade vi i Dubai. Där väntade vi i 3 timmar för att sedan fortsätt med en 7 timmars flygning till Kuala Lumpur. Efter en väntan på nästan 4 timmar så åkte vi till slut hela vägen till Kota Kinabalu. Då alla försök att förboka transport till hotellet så fanns viss oro om den delen. Det visade sig dock vara både enkelt och billigt att köpa tre minibussar till hotellet. Lätt slitna checkade vi in för att därefter kasta oss ut i kvällsmörkret och uppleva gatustånden och avnjuta en kall Tiger Beer. Ölen smakade bra men då flera ville se fotbollen som startade vid midnatt lokal tid så gjordes en deal med kinesrestaurangen. De lastade ned 10 öl i två hinkar med is som vi tog med oss tillbaka till hotellet med löfte om att komma tillbaka dagen därpå med de tomma hinkarna.

Alla somnade sött långt senare.....

Dagen därpå var det lite olika fart på ligan. Några var uppe tidigt och hade ätit frukost och var på gymmet redan vid 9. Andra sov till 14. Promenader i massiv värme till en shopping galleria där Malaysiska mästerskapen i armbrytning pågick, avnjuta en nostalgisk roti kanai rätt in food courten så blev det dax att gå tillbaka till hotellets pool. Och en bra avslutning vid havet med lite öl och god mat. De hängivna spenderade morgontimmarna med ännu en match....

Söndag 7/7

Efter en stilla frukost så utforskade vi söndagsmarknaden och Sabahs största galleria. Då det fortfarande finns en hel del som inte blev klart innan avfärd så jobbade Agneta med Moneos bitar och hjälpte mig med att få klart årsbokslutet för min firma.

Efter en tidig utcheckning packades alla väskor (och ja, de är många) in i två minibussar och det bar iväg till Kinabalu Park. Vi checkade in på tre mysiga hus i parken och vandrade runt och upptäckte omgivningen. Det inkludera en nostalgi trip där Marina fick peka på samma tavla som hon gjorde för 17 år sedan och Mattias fick visa var han höll på att omkomma när han ramlade vid ett stup. Efter middag och en ”climbers breifing” så var det godnatt.

Morgonen därpå så checkade vi ut och magasinerade det stora bagaget och påbörjade den långa och branta vandringen uppför berget. Vi hade tre guider med oss som skulle se till att vi överlevde. MÅNGA och branta trappsteg besegrade vi i värmen. Lite regn gjorde också att det blev lite halt. Vi hade minst sagt lite olika tempo i gruppen där Elliot och Mattias var längst fram och jag och Eva var på slutet innan vi väl kom fram till boendet på Laban Rata på 3 272 meters höjd. Elliot var först upp på 3 tim 55 min och Eva och jag nådde fram på 5 tim 25 minuter.

Det blev rätt klart att vissa av oss inte skulle klara av en toppbestigning. Marcus som tidvis hade hjälpt till och burit Tildes och min ryggsäck var helt slut och nära kollaps.

Mat och vila för alla. Ansträngningen och tunn luft hade påverkat oss alla men i olika grad.

Toppbestigningen som är en tuff vandring från 3 272 meter till 4 095 startar 02:30 i kolmörker och en temperatur runt 4 grader. Normalt tar vandringen upp till toppen och ned till Laban Rata mellan 4 - 5 timmar. De som avstod från toppbestigningen var jag, Bjarne, Dan och Tilde som hade blivit förkyld. Marcus tog fram pannbenet och gick i ”de envisas gäng” mot toppen.

Det var ett stolta och mycket slutkörda vandrare som återkom så småningom. Alla hade fått ta fram allt som fann i pannben för att lyckas.  De hade med sig mycket fina bilder från toppen där de såg soluppgången. 

Nu handlade allt om återhämtning eftersom vi vi två timmar och trettio minuter senare skulle gå tillbaka ned. Något som guiden sade skulle ta ca. 4 timmar. Regn och trötta ben och att gå nedför gjorde återigen vandringen till en utmaning för samtliga.

MEN, alla tog sig ned. Ingen var oberörd men naturligtvis olika grad av nedbrutenhet. Vi avnjöt en lunch och plockade upp vårt stora bagage. De som hade lyckats med toppbestigningen hade möjlighet att plocka upp ett fint diplom och därpå så lastade vi in i två minibussar och for iväg till Poring Springs. Fint boende och varma duschar gjorde att humöret sakta återvände.

Det var ett mycket slitet gäng som återigen lastade in bagaget i två minibussar tidigt på morgonen och satte fart mot Sepilok. Vi skall övernatta två nätter och återhämta oss lite innan vi sticker iväg och upptäcker djungeln på allvar. Det blev initalt en mycket trevlig bilfärd till Sabah Tea Plantation där vi avnjöt en god lunch och smakade på deras te. Sedan följde en lång och skumpig färd genom ett otal vägbyggen för att straxt efter solens nedgång komma fram till vårt boende med det spännande namnet Paganakan Dii. Hade någon stått och filmat när vårt sällskap klev ur bussarna så hade alla trott att den var en zombie invasion. Trötta och värkande muskler gjorde att alla såg ut att ha gjort i byxorna.

Lätt förvirring följde där vi tyckte oss sakna ett rum och Mattias upptäckte att hans plånbok låg kvar i bussen som hade åkt för en timme sedan. Men, Malaysia levererade ännu en gång. Rumsfrågan löste sig då det fanns gott om sängar i varje stuga. Chauffören kom farande tebax med plånboken efter några samtal och alla dumpade smutstvätten i receptionen med ett glatt leende och hopp om snar leverans av rena kläder.

Efter en god natts sömn så följde för (nästan) alla en utflykt till Sepilok rainforest discovery center som visade sig vara ett mycket trevligt ställe där de hade ordnat med stigar och "canopy walks" högt upp för att få njuta av djungeln. Vi hade turen att få se lite olika djur där orangutangen och hornbill fågeln kom upp högst på listan.

Efter att ha fått ta del av rehabiliteringsprogrammen för orangutang, björnar och pygme' elefanterna så lastade vi in för en längre transport till vår jungel lodge. Då Malaysia fortfarand jobbar mycket med kontanter så stannade vi vid en mack och tömde den.

Vi stannade till för lunch på Sabah Tea Plantation och njöt av utsikten, lunch och en god glass. Passade även på att ta del av en liten utställning om de hemska krigsbrott som japanerna gjorde sig skyldiga till i slutet av andra världskriget då de tvingade australiensare, nya zeealändare och engelsmänn på en dödsmarsch när det blev tvungna att retirera.

Så småningom kom vi på skumpiga vägar fram till Hornbill Lodge som låg vid Kanabatangan river. Ett nyrenoverat och mycket fräscht boende som uppskattades mycket av vårt resesällskap. Efter en god lunch så bar det av på en båttur längst floden.  Trots att resan hade tagit på krafterna och delvis pga. avsaknad av internet så var det på kvällen dags att dra på tillhandahållna gummistövlar och ge sig ut på nattvandring i djungeln. Fina bilder på kingfisher, spindlar och andra kryp. Vi fick även upptäcka färska spår av pyme elefanten som är sällsynt numara på Borneo

Det var en hektisk period i djungeln. Snabb kaffe 05:45 och 06:00 iväg på "morning cruise" och spana på djur och natur. Väl tillbaka efter ca. 1,5 timme så var det frukost.  Vid lunch var det ny "djungel walk" och senare på eftermiddagen blev det en ny lång "river cruise"

Massor av djurliv hade vi förmånen att få se. Så fort man kände sig mätt på upplevelser och funderade på att skippa ett tillfälle så blev det hela tiden bättre. Näsaporna, hornbill och kingfisher fåglarna samt krokodilerna toppade listan. 

Vi fick också veta att två veckor tidigare hade en 20-årig man blivit tagen av en krokodil i närheten när han hade stått och fiskat. Kroppen hittades senare men utan huvud. Det var ingen risk att man behövde säga åt någon att inte ha händerna utanför båten efter den informationen!

Efter en sista morgon tur på floden så lastade så in i våra två minibussar och styrde mot Gomantong Cave. En rätt bisarr upplevelse. Det var en stor grotta full med fåglar och fladdermöss. Lokalbefolkning tjänade sitt levebröd genom att skörda "birdnest" som är en kinesisk delikatess. Fågelbon som görs av deras saliv och hänger fast mycket högt upp i grottan. En annan intäktskälla var att skörda guano vilket är fågel och fladdermöss skit. Ett av de bästa gödningsmedlen i världen. Det var meterhögt med guano, det droppade skit från taket och luktade som bara den! Halt som bara den på spångarna, absolut inte ta i ledstängerna som var fulla med skit och massor med kackerlackor som kröp överallt. Absolut värt ett besök 😁

Vi rullade sedan vidare på krokiga och skumpiga vägar för att efter 2,5 timme stanna vid Lahad Datu för en välbehövlig lunch. Mätta i magen så stormades den lokala handlare och snacks, glass, energidryck och godis förstärkte packningen. Efter ytterligare ca. 3 timmar så nådde vi till slut Semporna. Här skulle vi bara övernatta för att dagen därpå ta färjan ut till Mabul Island. 

Semporna var en märklig stad. Hyfsad nedgången med fattigdom och välstånd blandat. Vi hade med stor sorg sett mil efter mil med skövlad regnskog som hade ersatts med palmeolje odlingar. Vi checkade snabbt in på ett halvhyfsat hotell och gav oss ut på jakt efter kall öl. Malaysia är delvis muslimskt så vi hade utkik efter kines ställen där man kan hitta ölen.

Plötsligt såg vi den, liksom en hägring - en Tiger Beer skylt. Jag skyndade dit ocg frågade damen om de hade öl. Hon pekade på en stor kyl full med öl och jag lät meddela att det var dags att förbereda för invasion då jag tänkte hämta många.

Hon skrattade gott då hela ligan vällde in och började tömma kylen. Iskall Tiger Beer och Guiness släckte snabbt torra och trötta strupar. 26 öl senare betalade vi 460:- SEK och drog vidare. Därefter följde blandade grupper i sällskapet som letade mat. Jag ledde roti gruppen som avnjöt det lokala brödet med "starka såsen". Två bröd räckte för att bli mätt och priset på måltiden blev ca. 7 SEK.

Slitna efter den långa resan och alla öl så kändes det som en tidig kväll var en bra ide'. I morgon bär det av till sjöss!

Efter att ha nobbat en kinesisk nudelfrukost och istället traskat uppför gatan för en favorit roti frukost så checkade vi ut, kramade om Helena, Bjarne och Elliot som inte skulle med ut på ön.

In med allt bagaget, denna gång i en fullstor buss och en kort färd ned till kajen.

Urlastning och tid för en snabb kaffe innan det vet ilastning i en båt för färd ut till Mabul Island Resort som skall vara vår hemvist i 6 dagar / 5 nätter. Väl framme så överträffade stället alla våra högt ställda förväntningar. Superproffsigt välkommande, klart och tydlig briefing och incheckning. Därefter registrering av alla dykares färdigheter samt genomgång av dykschemat.

Ett första dyk redan på eftermiddagen för att bevisa våra färdigheter, därefter 3 båtdyk per dag. Ville man dyka mer än det så fanns tuber och husrevet fritt att njuta av om man hade en dykbuddie med sig. Tobias fick klart sin e-learning samtidigt som all administration var klar och kunde därmed anmäla sig för PADI Open Water utbildning. 

Sedan var det upp i golfbilar som körde iväg oss för utprovning av utrustningen. Lätt kaotiskt då alla försökte förmedla storlekar och pröva sig fram till allt satt bra.

Efter en snabb lunch så checkade vi in i våra överdådiga "stugor" där det inte saknades några bekvämligheter. Men - ingen rast och ro, iväg för vårt "check-up dive". Det mesta fungerade bra, några justeringar gjordes och Gaston fick jobba med sina öron och tryckutjämningen.

Tre gånger per år så släpps nyfödda sköldpaddsungar från ett turtle sanctuary. Och naturligtvis så hade vi prickat in rätt dag! 72 stycken nyfödda sköldpaddor hade flera av oss förmånen att få se paddla på i sanden i riktning mot vattnet och friheten.

I torra kläder väntade sedan en mycket god middag där sashimi, rambutan frukt, friterad tempura och naturligtvis öl så efter det klippte det i mångas ögon. I morgon är det frukost 07:00 och första båt dyket 08:30. Godnatt!

Ja, just det. Innan det var dags för att sova upptäcke Agneta att vi inte hade lyse ned mot vattnet  i vårt glasgolv. När Dan och Eva hade det så eskalerades detta grava fel till högsta ledningen av Agneta. En hel radda människor kom bekymrade för att titta på denna fruktansvärda miss. De lovade alla på heder och samvete att de genast skulle påbörja projekteringen och under morgonen skulle det fint lysa nedåt på kvällen. Ett i-lands problem ser ut att få en lösning.....

Upp på morgonen och njuta av omgivningen, frukosten och resesällskapet. Sedan iväg på resans första båtdyk. Vi åkte till grannön Kapalai och gjorde ett 50 minuters dyk där vi bland annat såg sannslöst stora sköldpaddor, muränor och giftiga stenfiskar.

Dyk nr. 2 blev utanför vår ö Mabul på eel garden. Där såg vi fler stora sköldpaddor, giftiga krokodilfiskar och fullt med andra vackra fiskar. Slet med gopro kameran men inga bilder som jag kände mig speciellt stolt över. Gaston som dessutom hade en lätt förkylning hade tillfälligt sett sig besegrad i kampen med tryckutjämningen och vilar i hopp om att kunna dyka när vi skall få tillstånden att dyka i Sipadan.

Dyk nr.3 blev ett ytterligare dyk utanför vår ö. Ett lugnt och avslappnat dyk med fler sköldpaddor, muränor, sten- och krokodil-fiskar. På botten hade vi 29 grader, så ingen hade problem med att frysa direkt.

Efter att ha kommit tillbaka så fick vi nästan slå oss fram i havet av kineser som var på besök över dagen. Mängden unga kvinnliga kinesmodeller som alla hade lagt ned mycken möda på att stå rätt, le rätt och få någon att ta en mängd bilder innan klädombytet och sedan vidare till någon annan av våra stugor där nya bilder skulle tas var lätt overklig.

En lugn stund på en av våra fina altaner ihop med några dyk öl gjorde också sitt till att livet var på topp. Och ja, projektledare och elektriken gjorde ett hembesök där de stolt kunde demonstrera vilken strömrytare som nu kontrollerade den nyinstallerade spotlighten ned mot vattnet i vårt glasgolv. Ett lugn spred sig över hela ön när Agneta godkände arbetet och tackade!

Idag händer det! 

Vi betalade igår Marinpark Fee till Sipadan - det mycket reglerade och klassat som ett av de bästa dykställena i världen. Agneta, jag och barnen gjorde för 17 år sedan ett försök att ta oss hit. Men halvvägs från Sandakan fick vi ge upp dessa planer då Marina (5 år gammal) var så åksjuk att det fanns ingen buss som uppskattade mängden uppkastningar.

Uppgång 05:00, en kopp kaffe vid 05:20 och sedan iväg med båt 05:30. Grov sjö som vi studsade fram på i en glasfiberbåt med två 150 hästars utombordare. 30 minuter senare anlände vi till ön mörbultade och blöta. Incheckning och avprickning under strikta former då ön också är ett militärt skyddsobjekt. Sedan följde en frukost i land innan vi begav oss ut till första dykstället.

Gaston fixade tyvärr inte att tryckutjämna denna gång heller. Vi andra fick se ett stort stim med barracudor, bläckfisk, muränor och en hel del annat. Initialt var det mycket strömt varför flera av oss var bekymrade över hur fort luften försvann ur tanken. Men andra halvan av dyket var det medströms och 45 minuter senare gick vi iland för en timmes vila.

Andra dyket var helt magiskt! Längst en klippsida gled vi fram och njöt av mängder av hajar, sköldpaddor, krokodilfiskar, muränor och mycket annat. Till våt stora glädje så hjäpte en av dyk guiderna Gaston sakta ned så han fick njuta av ett av de bästa dyken någonsin!

Med många leenden på läpparna så studsade vi i båtten tillbaka till vår ö Mabul. Där tryckte vi in ytterliggare ett dyk 11:00 och sedan smakade det mycket bra med lunch. Tobias håller på att slutföra sin Open Water utbildning, Agneta har blivit tok förkyld, Dan gjorde en utflykt till den lilla butiken för att hamstra upp på öl och chips till alla och jag jobbade med undrvattensbilderna. Körigt är det.....;-)

Idag måndag så tar vår vistelse här slut. Vi är alla supernöjda med undantag av Gaston som fick avbryta sina dyk då han med största sannolikhet åkte på öroninflammation. Vi har fått adressen till en läkare i Tawau som är vårt nästa resmål. Vi hoppas att med ett läkarintyg kunna få tillbaka en del av kostnaden han har haft för dukning och hyra av utrustning.

Intensiva dagar fyllda med intryck har det varit med tre båt dyk per dag. Tobias klarade sin Open Water utbildning och Tilde genomförde två "Discover Scuba Diving" dykningar så vi är trygga med försörjningen av fler dykare.  Av alla saker vi sett så är nog de ENORMA skölpaddorna det som sticker ut mest. Höll för övrigt på att krocka med en på ett av dyken igår (jag kom från höger).

Det är tyvärr också så att man kan konstater att reven inte blir friskare även om det är många initiativ för att skapa artificiella rev. Och mängden korkade och outbildade människor som inte tar hand om naturen och sitt skräp blir inte heller färre.

Nu återstår det bara att logga alla dyk, spara undan alla fantastiska upplevelser härifrån och packa ihop. Och javisst ja, se till att notan för dricka och hyra av utrustningen blir betald. En sovmorgon, lugn frukost och slow-fox var välbehövligt.

13:30 så bär det iväg med båt till Semporna där vi hoppas att det står en buss och väntar på oss för transport till Tawau där vi skall möta upp Helena, Bjarne och Elliot. Sedan är det flyg till Kuala Lumpur som väntar.

Vi hade dålig koll på logistiken för avfärden härifrån. Det jag älskar med att resa på detta sätt är att det igår kväll dök upp en försynt kvinna och bara meddelade: 11:30 skall bagaget placeras utanför era stugor. 12:00 lämnar ni in nycklarna och betalar räkningarna. Därefter är det lunch och båten går 13:30. Bussen tar er sedan direkt till ert hotell.

Over and out.

Bussresan till Tawau gick helt utan överraskningar. I våra två minibussar fick vi dock skåda mil efter mil av palmolje odlingar istället för orörd djungel. Förödelsen av djurliv är massiv.

Vi hade fått en förvarning från Heusers att vårt boende i Tawau var i en annan klass än på Mabul. Med ord som "boende på en bakgata bland bilmekaniker och däckverkstäder" såg vi med spänning fram emot Tawau.

Det var en korrekt beskrivning men rent och snyggt. Kul att återförenas med Heusers i en stad där västerländska turister verkade vara ett okänt begrepp. Vi promenerade runt och kände på stan, åt och drack gott även om det inte var helt lätt att hitta öl i denna rätt muslimska del av Borneo.

Dagen därpå så hanterades de sjuka med bravur. Först gick Gaston till en nyöppnad läkarmottagning för sitt problem med öronen. En kvinna kopplade upp sin lilla blåtandskamera mot sin mobil, tittade i öronen och tog några screenshoots. Visade därpå att Gaston hade öroninflammation på bägge öronen men något mindre på ena sidan.

Någon timme senare så besökte Marina läkarmottagningen och möttes av frågan "friends of Gaston?" För Marina så var det stora utslag på armar och ben som var problemet. Ingen väntetid, direkt dialog med en läkare. Läkaren kunde direkt ge besked om vad orsaken var - jellyfish (en giftig manet). En spruta i rumpan och antiseptisk kräm och piller mot klådan så var den extremt proffsiga och effektiva upplevelsen av Malaysisk sjukvård klar. Kostnaden då - 200 SEK inkl. medicinen!

På kvällen så njöt vi av lite mat och underhållning på parkeringen utanför hotellet som gjordes om med utekök och försäljning av kläder och annat. Kyckling och biff grillspett med jordnötssås var favoriterna medans Marina fyndade snickarbyxor som hon länge hade letat efter. Två par snickarbyxor för 35:- SEK kändes som ett fynd.

När vi väl började ta tag i transport frågan till flygplatsen så visade det sig inte vara en helt lätt nöt att knäcka. Men som på vanligt Malaysiskt mane`r så löste det sig med att i hotell receptionen tydligt signalera att både vi och hotellet nu behövde få fram en lösning.

Några telefonsamtal senare så löste det sig med att två små minibussar avsedda som skolbussar kom farande efter att ha lämnat av barnen i skolan. Lite entreprenörskap och turisterna kunde länma hotellet och flyga från Borneo till Kuala Lumpur.

Efter att ha landat och fått tag i bagaget så var det dags att lösa transportfrågan till hotellet. Vi visste sedan tidigare att man kunde köpa en voucher på flygplatsen för att helt slippa trasslet med taxi tjafs. Det visade sig dock vara betydligt dyrare än förväntat och snabbt rådslag följde. Vi tog ett beslut att satsa på GRAB, Malaysias svar på Bolt och Uber. Vi laddade ned appen, avropade bilar tills dess att alla personer och bagage fick plats och körde till vårt boende.

I Kuala Lumpur finns det gott om "Apartment suites" som är lägenheter som hyrs ut utan tillgång till en normal reception eller frukost.

Vi mötte upp som avtalat och fick våra rumsnycklar. Hissen styrdes med ansikts scanning, så alla fotograferades varpå vi fick tillgång till 5 stora lägenheter med kök och dubbla sovrum.

Äntligen så kunde man alltså själv bestämma vad man ville ha till frukost!

Storstad, puls och energi. Stor skillnad mot Tawau men det är ju de starka kontrasterna som har gjort denna resa så fantastisk. Vi galloperade upp till Suria, den stora gallerian som ligger i Petronas Towers. Tittade lite snabbt på affärerna, åt en god sushi middag och handlade hem gott bröd, riktig ost, youghurt och juice. 

Dagen därpå så avnjöts först en mycket god frukost ihop med Helena och Bjarne som vi delade lägenhet med. Därpå begav jag mig till SEB:s Asia Development Center. Väl där så mötte jag Mogan Raju och fick en djupare insikt i deras arbete. Mycket trevligt och nyttigt möte.

De sista dagarna i Malaysia fylldes till bredden med ”successfull shopping”, njuta av att kunna vraka bland ett gediget utbud av maträtter, ligga vid poolen på hotellet eller bara insupa storstadslivet. Alla hittade sitt lystmäte och stortrivdes. Shoppingen gick lite väl bra så de flesta funderade på storleken på väskan samt maxvikt. För vår del så löste det sig med ett inköp av en ny resväska. Problem sorted!

Vi passade också på att ta ännu ett foto med grabbarna framför tvillingtornen. Första bilden tog vi 2005 och denna gång hittade vi också samma kläder som då! Har förgäves letat eftet en bild från 2009 men det året verkade vi ha glömt bort att ta bilden. Kul grej!